Jag har många gånger förvånats över hur man håller hästar i sverige. Tillexempel på tävlingsstall där man är så rädda att hästarna ska skada sig att de inte får gå i hagen utan endast en halvtimme i skrittmaskinen per dag, hur vissa små ponnyungar sitter och sliter i deras små ponnyers munnar med skarpa pelhamsbett och samtidigt slår den med spöt och gnuggar med sporrarna. Men om man jämför hästhållningen i sverige med irland är sverige på många sätt väldigt mycket bättre.
Vi kan börja med dethär med utevistelsen. Jag kan tycka att det är onaturligt för en häst att endast stå i hagen 6 timmar om dagen, få mat 3 gånger om dagen och så vidare. Så som väldigt många i sverige har det. Jag kan inte säga att det är såhär över hela irland, det finns säkert undantag, men här går hästarna ut i hagen ungefär 1 gång i veckan!! då får dom gå ut några timmar, uppskattningsvis kanske 3 timmar. En häst som är byggd och som i frihet vandrar flera kilometer, om inte mil, per dag, får gå utanför stallet 3 timmar i veckan. Om dom har tur kommer deras ägare och motionerar dom några gånger i veckan, men det är inget som är säkert. Alva, som har jobbat här i nästan 5 månader, har inte sett till ägarna till vissa hästar. Man kan undra varför dom äger en häst om dom inte har ens kollat att den är okej på 5 månader. Alla hästar är ju helinackorderade här, så det enda ägarna behöver göra är egentligen att rida.. men många orkar alltså inte ens ge sin häst den tiden. Ändå så är det bara 2 hästar vi har sett som har olater, båda två väver.. Tror dock inte det beror på att dom trivs med hur dom lever.
En annan sak är att vi i sverige ofta är väldigt försiktiga med att sopa stallet när hästarna är inne, eftersom hästar har extremt känsliga luftvägar och lätt kan utveckla hosta som kan bli kronisk. Istället för att sopa stallet här kör dom med en lövblås genom hela stallet. Ni kan ju tänka er allt damm och annat som bildas. Jag och Astrid klarar knappt av att vara i närheten av blåsen eftersom den luktar så mycket och det är svårt att andas. Vill inte tänka på hur skadade hästarna blir av det..
Nästa sak är tävlingarna.. jag ska aldrig mer klaga på att en tävling är kaos!
både i fredags och fredagen innan så var det en liten tjej på tävlingen som kanske var 7 år, som säkert hoppade fram i en timme. Hon skenade bara runt runt runt och hoppade om och om igen. Hon var i princip där från början till slut och hoppade. Det finns inga funktionärer som säger vem som ska vara vart eller så, väldigt frustrerande för någon som är van vid välorganiserade sverige.
En annan sak som var ännu värre på fredagens tävling var en man som kanske var runt 40 år. Han hade en stor fuxfärgad häst som såg ut att vara ett fullblod. Han red den med martingal och pessoa, och började rida kanske en timme innan han startade. Bara när han travade runt såg man att han inte hade någon balans alls, utan bara hängde i hästen. När han skulle börja hoppa så ville inte hästen, inte så konstigt eftersom han red som en kratta. efter väldigt många piskrapp och kaninhopp över hinder där han verkligen inte hängde med var det hans tur att starta. Han kom över 1an på 3e försöket tror jag, sen kom han inte över hinder 2. Då frågade han om han fick gå ut och byta ryttare, och det fick dom. Då tänkte vi att då kanske det var någon duktig, men så var verkligen inte fallet. Istället kom det in en äldre man som red exakt lika dåligt bara att han antagligen var bättre på att slå hästen än den förra killen var. Jag tror aldrig jag har varit så sur och ledsen över vad någon har gjort på en tävling! efter att han har hoppat färdigt hela banan, många piskrapp och stopp senare, tror man kanske att han ska klappa hästen när han går ut. Men då tar han upp knytnäven och ger hästen en hård smäll med handflatan. Efter det går vi och hämtar våra hästar och jag säger till astrid att jag är helt säker på att dom kommer ha gått in med hästen på framhoppningen igen. Astrid lungnar mig och säger att det kan dom ju verkligen inte ha gjort, den har ju varit igång i flera timmar. Precis när vi går runt hörnet ser vi hur en fuxfärgad häst inne på framhoppningen precis blir upprappad. Då höll det verkligen på att brista för mig, jag var en sekund från tårar och gick och skrek inte så snälla saker. Usch usch usch! nog bland det hemskaste jag har sett, och det närmaste djurplågeri jag har kommit. Sånthär skulle aldrig tillåtas i sverige, speciellt inte på en tävlingsplats. Visst att man inte kan kontrollera vad folk gör hemma, men när de gör det såhär öppet.. då vill man inte veta vad de sysslar med hemma.
Säg till om det är något mer ni vill läsa om, och ge gärna feedback på inlägget : )
Godnatt / En trött Linnea